Tyrrell P34, sexhjulingen som vann i Anderstorp

16 november 2026
Jody Scheckter i sin ikoniska blå Tyrrell P34 med sex hjul. Ford-motorn syns tydligt.

Innehållsförteckning

När en sexhjulig Formel 1-bil rullar ut på banan ser konstruktionen först ut som ett djärvt trick. Tyrrell P34 var en riktig tävlingsbil med fyra små framhjul och två bakhjul, och den vann ett Grand Prix, även om framgången hängde på mer än den ovanliga formen.

En blå Tyrrell P34 med nummer 3 och Elf-logga. Den ikoniska sexhjuliga racerbilen står parkerad framför en vit vägg.

Tyrrell P34 blev sexhjulingen som faktiskt vann i Formel 1

  • Fyra små framhjul skulle minska luftmotståndet och öka greppet framtill.
  • Jody Scheckter vann Sveriges Grand Prix 1976 på Scandinavian Raceway i Anderstorp.
  • Patrick Depailler kom tvåa, vilket gav Tyrrell en dubbelseger.
  • Däckutvecklingen bromsade projektet och P34 försvann efter säsongen 1977.

De fyra små framhjulen skulle gömma sig bakom karossen

Från sidan ser P34 nästan ut att ha vanliga hjul, men framifrån avslöjas konstruktionen: två par små, styrande framhjul i stället för ett enda par stora. Designern Derek Gardner ville att de mindre hjulen skulle hamna bakom frontpartiet och minska luftmotståndet, samtidigt som fyra däck gav mer kontaktyta mot banan.

Det var alltså ett aerodynamiskt och mekaniskt experiment i samma paket. Den lägre fronten skulle skära renare genom luften, medan de dubbla framhjulen kunde ge mer grepp och bromsförmåga. Jag tycker att P34:s starkaste idé var hur elegant den försökte lösa två problem med en enda förändring.

Anderstorp visade hur snabbt idén kunde löna sig

På Scandinavian Raceway blev teorin till ett resultat som fortfarande sticker ut i svensk motorsporthistoria. Den 13 juni 1976 vann Jody Scheckter Sveriges Grand Prix, och stallkamraten Patrick Depailler tog andraplatsen; den officiella resultatlistan visar att båda körde 72 varv.

Segermarginalen var 19,770 sekunder. Enligt Formel 1:s officiella resultat för Sveriges Grand Prix 1976 kom Niki Lauda i Ferrari trea, ytterligare 14,1 sekunder bakom Depailler. Den tävlingen gav sexhjulingen dess tydligaste svar till tvivlarna.

13 pallplatser visar att P34 var mer än en engångssensation

En vanlig förenkling är att P34 bara var en märklig bil som råkade vinna ett lopp. Säsongsresultaten ger en mer nyanserad bild: bilen tog en pole position, en seger och 13 pallplatser under 30 Grand Prix-starter, enligt Formel 1:s översikt över bilens tävlingskarriär.

Det är en stark utdelning för ett så oprövat koncept, men siffrorna döljer en hake. Pallplatserna visar att P34 kunde vara konkurrenskraftig, inte att dess sexhjulslösning fungerade lika bra på varje bana eller under alla förhållanden.

Bromsarna och specialdäcken blev bilens akilleshälar

Fyra framhjul gav fler däck mot asfalten, men också fler bromsar och fler sätt för greppet att bete sig oväntat. Om en framaxel låste sig före den andra kunde bilen reagera olika i en kurva; därmed blev bromsbalansen mer komplicerad än på en traditionell bil med fyra hjul.

Den större begränsningen kom från de små specialdäcken. Formel 1:s historik beskriver hur Goodyear fortsatte utveckla de vanliga däcken, medan de små framdäcken fick betydligt mindre utvecklingsstöd. När greppet fram inte höll jämna steg tappade bilen en del av den fördel som de fyra framhjulen skulle ge.

År 1977 blev P34B en utveckling utan rätt däckstöd

Tyrrell fortsatte med en vidareutvecklad bil under 1977, ofta kallad P34B, men den nya versionen kunde inte säkra att grundidén fungerade bättre. Det är skillnaden mellan en djärv prototyp och en hållbar tävlingslösning: bilen behövde inte bara smart geometri, utan även däck som utvecklades i takt med resten av F1-fältet.

Formel 1:s historik pekar ut däcken som huvudorsaken till att Tyrrell övergav sexhjulingen efter säsongen. Andra stall byggde också sexhjuliga prototyper, men Tyrrell förblir teamet som faktiskt tävlade och vann med fler än fyra hjul. P34:s eftermäle avgörs därför både av triumfen i Anderstorp och av den tekniska kompromiss som till slut stoppade projektet.

Anderstorp är fortfarande rätt plats att börja med P34

Vill du förstå varför bilen blivit så ihågkommen, börja med dess svenska seger snarare än bara fotografierna av de små framhjulen. Den visar vad konstruktionen kunde åstadkomma när aerodynamik, grepp och förhållanden föll väl ut, medan fortsättningen påminner om hur beroende en innovation är av fungerande komponenter runt omkring.

Tyrrell P34 blev aldrig en ny standard, men den var heller ingen ren kuriositet. Den vann på svensk mark och samlade en imponerande pallskörd; sedan visade däckproblemen var gränsen gick för en idé som såg ut att ha sex chanser att få fäste.

Vanliga frågor

Designern Derek Gardner ville placera de mindre hjulen bakom bilens frontparti för att minska luftmotståndet. Fyra framdäck skulle samtidigt ge större kontaktyta mot banan och därmed bättre grepp och bromsförmåga.

Den 13 juni 1976 vann Jody Scheckter loppet på Scandinavian Raceway, medan stallkamraten Patrick Depailler blev tvåa. Båda körde 72 varv, och Scheckter vann med 19,770 sekunder.

Ja. Under 30 Grand Prix-starter tog bilen en pole position, en seger och 13 pallplatser. Resultaten visar att P34 kunde vara konkurrenskraftig, även om sexhjulslösningen inte fungerade lika bra på alla banor och under alla förhållanden.

De små specialdäcken fick mindre utvecklingsstöd än de vanliga däcken, som Goodyear fortsatte att förbättra. När framdäckens grepp inte höll jämna steg försvagades bilens fördel, och Tyrrell övergav därför sexhjulingen efter säsongen 1977.

Betygsätt artikeln

Betyg: 0.00 Antal röster: 0

Taggar

tyrrell p34
sexhjulingar
aerodynamik
anderstorp
racingdäck

Dela inlägget

Skriv en kommentar